NYMANS CYKELHISTORIA |
|||||||||||||||||
År 1873 öppnar Anders Nyman en Kirurgisk Instrumentmakarverkstad på Dragarbrunnsgatan 25 i Uppsala. Av någon anledning drygade Anders ut verksamheten med reparationer av nymodigheten velociped från 1880.Under 1888 lär den första velocipeden tillverkas, en höghjuling. Beklagligt nog avled Anders redan året därpå endast 49 år gammal. Hans änka tog över verksamheten och drev den fram till 1893 då firman gick vidare till sönerna Adolf Fredrik & Janne Nyman.
Under 1896 tillverkades kring 100 velocipeder och hade även en verkstad med möjlighet att framställa däck och slang. Nymännen lade inte ner mycken energi på att marknadsföra sin cykeltillverkning vilket framgår av den fåtaliga reklam som kan hittas där enbart tillbehören marknadsförs. Vad vi vet är att Janne ägde en reparationsverkstad och att Nymans huvudsakligen gjorde reklam för sina däck Hermes och i viss mån tillbehör. Nyman utvecklades med cykelns ökande popularitet och utvecklingen var god, 48 anställda 1898.
Nymans fick som många andra se orderböckerna fyllas mot 30-talets slut och man var uppe över 1 million cyklar vid 1938. Under denna tid fick Sverige se ett uppsving av transport-, turistracer- och tandemcyklar, även den körkortsfria lättviktaren får stort genomslag där Lindblads säljer Blixt. Från1939 kom även den anrika och stora stockholmstillverkaren Wiklunds Velocipedfabrik med ärorika Nordstjernancyklarna att ingå i Nymansfären. Cykeltillverkningen av Nordstjernan förlades naturligtvis därefter till Uppsala. Påverkan av Nymans som tillverkare syns tydligt i katalogens kraftigt utökade modellprogram. Filialerna var viktiga skyltfönster och växte ständigt under åren. Filialerna var nu 12 till antalet och låg i de större orterna som Malmö, Stockholm, Göteborg, Linköping, Karlstad, Örebro, Västerås, Sundsvall, Luleå, Falun och Umeå. Då de uppköpta bolagen som tidigare drivits vidare som fristående försäljningsbolag kom att ingå i moderbolaget 1941, blev de enskilda märkenas profiler nu allt mindre, utom i marknadsföringen. Expansionen och försäljningsökningen under kriget, trots brister i materialtillgång, gjorde att antalet anställda tredubblats, där då 1 300 kom att arbeta i Uppsala.
Kriget drabbade Nymanbolagen på fler än ett sätt. Utöver färre tillbehör minskades även tillgången på tillverkningsdelar då staten lade en begränsning på materialtillgångarna. Den viktiga tyska baknavstillverkaren Fichtel & Sachs AG knöts till tysk krigsindustri under andra världskriget och vart ett mål för de allierades attacker. Först mot slutet av kriget skadades fabriken så svårt att tillgången blev märkbart påverkad där Nyman blev särskilt drabbad i som dess agent i Sverige. Torpedonavens efterfrågan var omåttligt stor, men svåra att erhålla för alla efter kriget. Därför bildades ett separat bolag i Sverige , AB Torpedo NV, för att licenstillverka dessa mellan 1947 till 1950-talets början.
Tävlingscyklisterna fick även dom finna sig i nyordningen då Nymanbolagen helt koncentrerade sig på Crescent och Cresentcyklisterna, där Harry Snell 1948 triumferade i världsmästerskapet på en Crescent. Harry blev Sveriges andre världsmästare på cykel. Strax därpå var den första Världsmästarcykeln född. De 4 märkena blev inte ensamma länge, för redan 1948 införlivades Aktiebolaget Velocipedaffären Viktor som sålde Hinden av Nymandelar. Med de många märkena och stor kapacitet var man redan 1949 uppe i 3 miljoner tillverkade cyklar. Kring 1950 sysselsatte Nyman 1 600 personer som tillverkade nära en cykel i minuten under i början av 50-talet. Produktionen låg nu på 150 000 cyklar, 15 000 motorcyklar samt halvfabrikat och delar till ytterligare 100 000 cyklar. Cykeltillverkarna led nu ingen större brist på delar när krigets efterverkningar ebbat ut. Detta märks då cyklarna kan fås med en mängd tillbehör och olika växlar. En av dessa nyheter är Nymodyn som har integrerad generator i trumbromsnavet fram, något Shimano har lanserat som nyhet den senaste tiden. Navgeneratoridén är egentligen äldre då Sturmey-Archer tillverkade en Dymohub redan 1936. Den 1 juli 1952 fick Sverige liberalare bestämmelser för hjälpmotordrivna cyklar vilket gjorde att hjulen fick extra fart i alla överlevande fabriker, fast den rena cykeltillverkningen kom att minska betydligt när alla över 15 önskade sig en egen Moped. Nyman kom att nästintill heltillverka en egen moped med motor och allt. Autopedens motor vidareutvecklades till en utombordsmotor, motorgräsklippare och motorsåg. Utvecklingen av ständigt nya mopedmodeller kom att anstränga företagets kassa mot 50-talets slut, men mopedens utveckling får dock någon annan berätta. Underhållet av stallet med racercyklister som sponsrades var även det en belastning men fick vara i stort sett oförändrat till viss del.De många motorcykeltävlingarna drog publik och dess popularitet tog man till sig genom att för barnen erbjuda tuffa cyklar med speedwaystuk. Styre med fågelpinne, bakhjul med nabbade däck och limpa.
Monark hade redan ett stort aktiekapital i Nyman då planerna på ett sammangående för att nå stordriftsfördelar slutligen utannonserades i pressen. Avtalet blev klart 14/6 1960 och fusionen genomfördes redan 1/9 samma år. Chefen för det nya bolaget med 5 000 anställda blev Monarkchefen Tage Warborn med Nymanbolagets chef Gustaf Grahn tänkt som vice ordförande, men denne avgick med pension. Platschef blev Gösta Berlin som kom till Nymans med uppköpet av M. Berlin & Co. Monark-Crescent AB blev bolagets nya namn där cyklarna fick stryka på foten då stordriftsfördelar och ett avtal med Husqvarna genomfördes 1/9 1961. I Uppsala var intentionen att enbart båtmotor-, diskmaskin- och gräsklippartillverkningen skulle fortsätta utöver viss legotillverkning för bilindustrin. Rationaliseringarna genomfördes och den 12/3 1963 tillverkades den sista riktiga Nymancykeln. Sammanställt
av Åke Stenqvist med ett tack för hjålpen till Bengt Eriksson och Sven
Larsson |