Cykelhistoriska Föreningen - Artiklar

 
 

 
 

Anton Wiklund (15/11 1859) var en känd kapplöpningsryttare som började sälja kända engelska velocipeder som Coventry Machinist´s, Hillman, Humber och Singer till sina vänner i sin Jernvarubutik på Kungsholmen i Stockholm redan 1886. Verksamheten krävde även en reparationsverksamhet som gav liv åt Sveriges andra fabrik för tillverkning av cyklar, som startade 1889. En utvidgning av fabrikationen blev nödvändig och stod i bruk 1891 då även Anton Wiklunds Velocipedfabriks Aktiebolag bildades med Anton själv som direktör. Efter ett år bytte han post till verkstadschef som han innehade till 31/12 1894 då han avgick ur förvaltningen och bröt all förbindelse med firman p.g.a. en förvaltningsschism. Oberoende av den svåra skilsmässan mellan grundaren och styrelsen stod bolaget stabilt med Anders Olson som VD. Företagsnamnet behölls då det symboliserade god kvalité och stabilitet.

Affisch Wiklunds racer

Cyklarnas popularitet hade nämligen ökat efter Sveriges första riktiga långlopp, Mälaren Rundt (340 km) 1892. Både vinnaren G Fjaestad och 3:an G. Ericsson stod vid målet med var sin Wiklundare. Verksamheten på lantlika Kungsholmen krävde ett bra skyltfönster och man skaffade en utställnings- och försäljningslokal på cykelhandlarnas gata nr 1, det centrala Birger Jarlsgatan 7. I butiken stod de alla i en rad; herrcyklarna Nordstjernan & billigare Polstjernan med damcyklarna Juno & Vesta.

Kostymen blev återigen för trång och på Wiklunds stämma 1899 beslöts att en ny fabriksbyggnad skulle uppföras samt att namnet skulle ändras till A.-B A. Wiklunds Velocipedfabrik. År 1900 stod ett nytt 5 våningar högt fabrikskomplex klart på S:t Eriksgatan med elbelyst reparationsverkstad, hiss, kontor och maskinsalar för tillverkning av diverse delar. Cyklarna som levererades härifrån hette, utöver de tidigare, även Kulm, Stjernan m. m. Runt 3 500 cyklar hade levererats av de 140 arbetarna 1902. Varav militären var en av kunderna. Även andra kom att upptäcka de utmärkta Wiklundarna, bl a Johan Hedberg i Malmö som utöver sitt eget märke Örnen, sålde de välgjorda Wiklundska cyklarna i sin egen katalog.

Redan 1903 startade Wiklund försäljningen av motorcyklar från belgiska FN som märktes Nordstjernan. Bilförsäljningen av importerade modeller startade så tidigt som 1904 med bl. a. NAG, Star och Fiat. 1905 var arbetsstyrkan 170 personer med en omsättning på en miljon, vilket mer än dubblerades två år senare. Företaget hade så stora framgångar att fabriken byggdes ut ytterligare, först 1910 och sedan 1914, men kriget störde alla gummislukande företag och omsättningen var enbart 2,5 miljoner 1916. Tre år senare blev därför gummidäcksimporten viktig, vilket bidrog en del till 1920 års omsättning på hela 14 miljoner. Bilförsäljningen utökades med Nash, Chevrolet, Packard, Mercedes-Benz och Rolls-Royce.

Wiklunds lanserade 1918 baknavet Nordstjärnan, 1924 presenterades navet lite förbättrat som Banco, och i sin sista variant som Vinco, det navet monterades på Nordstjärnancyklar in på 1940-talet i Uppsala.

Vad som inledde nedgångsspiralen, vars grund troligtvis lades under 1920-talet, är oklart. Priserna på cyklar sjönk stadigt från krigets höjder och med en kort förbättring blev sedan tiden mellan 1928-32 oroliga för Sverige med regementsdöden när försvaret bantades, New Yorkbörsens kollaps och Krügerkraschen. Något som påverkade hela samhället, även om man inte var direkt involverad. Militären började även köpa cyklar och delar av konkurrenten Husqvarna vilket bör ha påverkat en del.

Wiklunds drabbades liksom alla bilimportörer av depressionen som satte sin prägel på importen av motorfordon 1932. Dollarkursen stegrades våldsamt. Tullhöjningen på 5 % till 20 % gjorde också sitt till och flera svenska bilfirmor fick lägga ner sin verksamhet. Motorcykelimporten sjönk på ett år med 76 % till enbart 498 stycken.

Nordstjernan Racer 1


 

Bernard Britz till vänster utan växlar och ovan den växlingsanordning han utvecklade

På tävlingssidan erövrar Bernhard Britz brons 1932 på en Nordstjernan i OS-grenen 100 km landsväg, där även Sveriges lag tog brons i 100 km landsväg. Bernhard Britz bravad gjorde att Wiklunds döpte sin racer till Britz 1933 som då kostade 30:- mer än standardcykeln för 165:-. Britz utvecklade 2 & 3 växelanordningen Brivex som annonserades ut hårt 1935 & 36, men själv förolyckades han i en krock med lastbil under en tävling 1935. Bernhard Britz fick aldrig se om uppfinningen skulle slå igenom, det gjorde den dock inte.

Under 1930-talets slut minskade lönsamheten för Wiklunds där cykelverksamheten köptes upp och flyttades till Nymans i Uppsala 1939. Mitt under kriget 1941 gick Wiklunds i konkurs, och ur detta fortsatte sedan det nybildade Wiklunds AB med bilförsäljning medan cykeltillverkningens historia fortsatte i Nymans regi.

Sammanställt av Åke Stenqvist med ett tack för hjälpen till Sven Larsson

Källor: Bl. a. Hjulsport, Älskade cykel

 
< tillbaka